Precis före Kristi Himmelfärdshelgen arrangerade organisationen European Cluster Collaboration Platform, ECCP, den nionde europeiska klusterkonferensen. Den ägde rum i centrala Bryssel, som en del av det rådande belgiska ordförandeskapet i EU. Vädret dessa dagar var lite grått och småregnigt, vilket inte är någon ovanlighet i den staden. Men om det var grått på utsidan så var det desto gladare och trevligare inomhus.

Detta var nämligen en synnerligen välorganiserad konferens. Allt flöt på mycket bra, trots att 700 personer deltog. Det är rekord för den europeiska klusterkonferensen. Det känns verkligen som kluster nu finns på EU:s agenda på ett annat sätt än för tio år sedan. Det var en del andra från Sverige där, exempelvis kom Mobile Heights med hela sitt team. Där fanns också det svenska klustret Packbridge och Region Kronoberg representerade med var sin liten delegation, samt några deltagare från norra Sverige.

Innan jag går in på konferensens innehåll har jag en övergripande reflektion, nämligen att det finns mycket att vinna på att visa sig och vara aktiv i sammanhang som detta, inte minst är det en väg till EU-finansiering. Jag har den erfarenheten sedan tidigare, då jag för tiotalet år sedan besökte Bryssel mycket ofta och deltog i EU-relaterade möten på andra platser. Det bar frukt. Helt plötsligt började det komma propåer om medverkan i olika ansökningar. Det är bra att finnas med i olika nätverk på europanivå och åka lite ”snålskjuts” in i dessa sammanhang. Sedan är det naturligtvis alltid möjligt att ta egna initiativ. Det var ju i ett sådant ärende jag nu egentligen var där, nämligen som ett led i Visual Swedens strävan att ta ett europeiskt ledarskap i vår klusterdomän och söka vägar att finansiera ett samarbete i ett ännu embryonalt metakluster, bland annat via lämplig projektfinansiering.

Konferensen inleddes av några högdjur och en officiell öppning av kommissionären för EU:s inre marknad, Thiery Breton. Proffsiga konferencierer och facilatorer var det genomgående. I plenarsessionerna ansvarade en brysseliserad amerikan och en kvinna med baltisk brytning på ett mycket engagerande sätt.

Sedan följde en presentation av Eurpoean Clusters Alliance, ECA, som handlade om betydelsen av kluster i EU:s ekonomi. Det är alltså två olika organisationer som figurerar här. ECA kan man säga är lobbying-organisationen för kluster, medan ECCP är mer av en operativ verkstad där kluster och klustermedlemar sammanförs över land- och regionsgränser.  ECA har listat ett antal strategiska områden som inte är så svåra att gissa sig till (green transition, skills etc.), men nu har även ”defence” av förklarliga skäl lagts till denna lista. 

Därefter presenterades lite statistik och siffror från ECCP. Kina har nyligen gått om Europa i summa investeringar i R&D (i relativa termer av BNP). USA ligger fortfarande i topp och tenderar att öka, medan EU minskar. Det måste bli lättare att söka och få FoU-medel om trenden ska vändas. Kluster kan spela en viktig roll. Det är totalt 1500 kluster som finns registrerade på ECCP-plattformen, varav 1200 inom EU27. 40% av de sistnämnda har etablerats efter 2014 (som t ex Visual Sweden). Totalt representerar klusterorganisationerna 170 000 företag/organisationer, varav 140 000 SME, 16 000 storföretag och 13 000 forskningsorganisationer. Därtill finns det 70 nationella klusterorganisationer och metakluster (kluster av kluster) i Europa (det vi håller på att bygga lär inte varav medräknat). Jag gjorde reflektionen att kanske 20 % av Europas kluster fanns på plats på konferensen. Det är inte så illa.

Efter en liten paneldiskussion kring betydelsen av kluster i Europa blev det dags för ett antal parallella sessioner. Jag valde att delta i den om ”digital transition”. Efter en inledande inspirationsföreläsning ställdes ett antal frågor till publiken med hjälp av Slido.  Bland annat ställdes frågan om vad som kan förändra klustervärlden under de närmaste åren. Svaren blev många, men i centrum stod inte helt förvånande AI. Därefter fick vi diskutera i mindre grupper och rapportera via Slido, kring vad som skulle kunna öka klustrens möjligheter att verka för mer digitalisering bland sina företag. Det som kom upp var t ex ökat samarbete mellan kluster, samarbete med framtidens arbetskraft (skolor) och tydliga mål. När förutsättningar och hinder sedan diskuterades blev det tydligt för mig att det dels finns stora skillnader mellan kluster, men även mellan länder. Förutsättningarna är naturligtvis mycket olika för ett digitalt orienterat kluster som Visual Sweden jämfört med ett kluster av småskaliga möbeltillverkare i södra Spanien.

Många kluster kämpar med att övertyga företagen om nyttan med digitalisering. Detta tycker jag talar för ökat samarbete mellan kluster, inte minst över nationsgränser.

Efter lite mingel och paus i utställningsdelen, där för övrigt också all förtäring serverades, blev det dags för fler parallella sessioner. Denna gång valde jag att delta i den om finansiering. Den är högaktuell för Visual Sweden då vi nu är inne på nionde året av tio med finansiering som Vinnväxt-vinnare. De stod klart att de flesta kluster har en mix av finansiering, men där basen oftast består av medlemsavgifter. Förutsättningarna är olika i olika regioner och länder, men många har också någon form av offentlig finansiering. Utan att gå in på alla detaljer kan man konstatera att det som de flesta var eniga om var att den begränsning som idag råder genom artikel 27 i EU-kommissionens GBER-förordning, som innebär att innovationskluster inte kan basfinansieras i mer än 10 år med offentliga medel, måste avskaffas.

Att kombinera utställning och servering av kaffe och mat är en god idé. Utställningen hade främst karaktären av en posterutställning med goda möjligheter att samtala med företrädarna för ett 50-tal kluster och initiativ. Ganska många var av karaktären metakluster. Dock blev det dock lite rörigt under dag två, då representanterna inte alltid fanns på plats och deras bord och sittplatser började nyttjas av andra.

Konferensens andra dag kännetecknades av fortsatta parallella sessioner och organiserad matchmaking i storformat. Jag deltog i diskussioner om metakluster och affärsmodeller för kluster.  De flesta metakluster är tämligen nya. De är också av olika karaktär, alltifrån nationella klusterföreningar till över hela Europa spännande sammanslutningar av kluster i samma bransch. Många har också kommit till genom det särskilda EU-programmet för klustersamarbete som etablerades under pandemin, Euroclusters. Det ser också mycket olika ut med finansiering. En del metakluster är inte finansierade alls, utan baseras på att alla ser ett värde i samarbetet och är beredda att investera tid i det, medan andra som t ex Euroclusters är EU-finansierade. 

Den andra session, om affärsmodeller för kluster, blev av förklarliga skäl till sitt innehåll mycket lik den om finansiering, även om vi denna gång använde en annan arbetsmetod under diskussionen. Den fördes i mindre grupper och varje grupp enades om att lyfta fram en och endast en sak, som skrevs ner på en stor postit-lapp. Inte så förvånande kom detta med artikel 27 upp igen – och det med emfas.

Det som kanske imponerade mest på mig var den organiserade matchmakingen vid ca 70 bord. Totalt 800 möten hölls där under kort tid. Jag hade tre sådana. Ett problem var att denna aktivitet skedde samtidigt som parallella sessioner ägde rum. Det var alltså lite problematiskt att prioritera när man var där som enda representant för ett kluster. Dessutom var många matchmakingtider redan fullbokade när jag anmälde mig till konferensen. De tre möten jag hade var dock alla mycket bra. Jag träffade kluster i branscherna bygg, tillverkningsteknik och turism, dvs branscher där visualisering har eller kan ha en central plats. Klustren finns i Polen, Litauen respektive Italien. De var alla också intresserade av ett samarbete i projektform i anslutning till det metakluster som vi nu har börjat etablera inom visualisering, bildanalys och audiovisuell teknik.

Som för de flesta konferenser är det möten mellan människor som är det mest intressanta och det som har mest värde för framtiden. Jag ser på diskussionssessionerna på samma sätt. Det kanske inte är vad som sägs som är det intressanta, i alla fall inte för den som har varit med ett tag och känner igen både frågor och svar, utan att man pratar och lär känna nya människor. Viktigt att säga också är att det inte bara var kluster på plats. Där fanns även representanter för regioner och länder, EU-kommissionen och ett och annat företag. Det var berikande och borgar dessutom för att konferensen kan ha påverkan på beslutsfattande.

Ett mycket märkligt och roligt inslag när slido-frågor ställdes var att anmärkningsvärt många svarade ”Norbert” oberoende av vilken fråga som ställdes. Detta väckte både frågor och munterhet. Så småningom framkom att det var den tyska delegationen som hade satt i gång en flash-mob. Vem Norbert egentligen är förblev något oklart, även om en tysk trädde fram och försökte förklara. Jag vet inte om jag fångade upp detta riktigt, men det lät som ”Norbert” är en erfaren person som har svar på alla frågor. Det blev dock en lite rolig röd tråd genom hela konferensen.

Nästa konferens av detta slag blir om två år, om man även då väljer att placera den i det land som har ordförandeskapet så skulle det bli på Cypern. Om så blir fallet återstår att se.

Anders Carlsson